livet är orättvist.

Igår kväll ringer min chef...För att berätta, att min kollega gått bort...34 år. Det var väntat, 

men ändå så blir det en stor chock...

Samtidigt så känns det så overkligt, för ett år sen, ganska precis, så hade hon problem med sin mage och det konstaterades av Vc att det var en besvärlig uvi....tiden gick och hon fick pencillinkur på pencillinkur...När sen väl remissen kom, någongång framåt hösten, och de började undersöka närmre..så var det försent!

Försent..?? Hon som var så levande...hon som var så vacker, med sitt tjocka mörka hår...

Hon lämnar efter sig sin man och två små barn.

Så orättvist livet är...

inte för att jag önskar någon annan detta, 

men tänker att det faktiskt finns de som ligger någonstans i en säng och som inte har någon livskvalité kvar, 

och de är i det närmsta hundra år och.är redan borta sen många år...

Det är väl dem som gud borde plocka hem..??

Det är andra gången detta år, som jag mister en ung person...

Ja detta var ju inte vad den här sidan skulle handla om...men det var det jag ville skriva..

Idag åker vi till något vackert ställe och bara går!

Carpe Diem - Carpe Punctum

Dessa ord, säger allt!!

Ta till vara på nuet, för i morgon kan det vara försent...